Nyheter

Åke och Karin lever utan el

Åke och Karin

Värme och el i hemmet är en självklarhet för de flesta. Men inte för Åke Åström, 56, och Karin Gunnarsdotter, 59. Paret flyttade till Kunoön i Luleå skärgård 2012 och lever utan elnät, rinnande vatten och avlopp.
– Det är det bästa vi har gjort, säger de.

Drömmen om permanent boende på Kunoön väcktes för många år sedan. Åke och Karin ville övervintra ett år i Karins föräldrars stuga och när båda barnen flyttat ut kände de att det var dags. 2008 tog de båda tjänstledigt och provbodde på Kunoön i ett år.

– Vi visste inte riktigt vad det skulle innebära då, men det var det bästa året i mitt liv, säger Åke.

Upplevelsen gav mersmak och paret bestämde sig för att flytta dit permanent. De gjorde en sparplan och räknade ut hur mycket utgifter de behövde dra ned på för att kunna flytta. 2012 var det äntligen dags. Huset i Gäddvik och det mesta bohaget såldes. Sedan gick flyttlasset.

Kunoön ligger ungefär 15 minuters skoterfärd från Alhamn och är en mellanstor ö på cirka 200 hektar. Förutom Åke och Karins stuga finns det bara en annan sommarstuga på ön.

– Det har aldrig varit någon bofast på Kunoön. Vi är först och betraktar den nästan som vår, säger Åke.

Trots att det inte finns något elnät på Kunoön har paret tillgång till el. Den kommer från fyra solpaneler och en vindsnurra, som ger lite extra effekt under vintern då solen "lyser" med sin frånvaro. De har en batteribank på 1 200 amperetimmar som lagrar elen de producerar. I stugan har de dator, internet, radio, telefon och lampor. Under sommaren räcker elen även till ett kylskåp med frysfack. All elanvändning är väl genomtänkt.

– Vi har bara LED-lampor här hemma. Har vi alla lampor tända kommer vi upp i ungefär 20 watt, men vi slår av dem när de inte behövs, säger Åke.

– När solen skiner passar jag på att dammsuga här hemma. Då räcker batterierna och så hinner de laddas upp igen innan solen går ned. Jag har lärt mig att strykjärn tar mycket el så det slår jag på precis när jag behöver det. Annars använder jag ett gammaldags järnstrykjärn som jag värmer på spisen, säger Karin.

Stugan är på 43 kvadrat och värms upp av den gamla vedspisen i köket och en stor täljstenskamin. Två solvärmepaneler på fasaden kan kopplas in vid behov. Vintertid utgörs frysen av en plastback ute, när det är tillräckligt kallt. Kylen är också en plastback som flyttas mellan altanen och skafferiet beroende på utetemperaturen, men den stora mängden kylvaror förvaras i en jordkällare. Mathanteringen tar sin tid.

– Eftersom vi inte alltid har frys kräver det viss planering, säger Karin.

De konserverar, torkar och röker mat för att den ska hålla längre. De har också upptäckt att många varor håller långt över datummärkningen. Mjölken i jordkällaren går att dricka cirka en månad efter att den gått ut.

– När man har begränsad ekonomi får man tänka efter vad man behöver. Det finns inte bara fördelar med att bo som vi gör. Det blir mycket kånka och bära, man får slita mer, säger Åke.

Livet är självvalt, men det finns saker som Karin saknar.

– Jag saknar folk, att träffa vänner och bekanta. När vi väl träffas så känner jag mig lite "off", vi har inte riktigt samma referenser.

– Hur menar du nu? frågar Åke.

– Jag menar att andra saker är viktiga för oss, som tillgången på ved och att hålla värmen i stugan. Men jag måste säga att jag känner mig tryggare här på ön än om jag skulle gå själv på Storgatan, säger Karin.

Åke jobbar som lastbilschaufför, främst under sommaren. Parets ekonomiska plan hänger på att en av dem jobbar tre månader per år.

– Det var skönt att hoppa av ekorrhjulet och ha friheten att göra egna val, att inte vara så beroende av pengar, säger Åke.

Karin har slutat jobba men är aldrig sysslolös. Förutom det vardagliga arbetet i hemmet syr hon mycket och skapar konstverk från material i omgivningen. Den vanligaste frågan paret brukar få är; vad gör ni hela dagarna?

– Jag förstår inte varför människor inte förstår hur man kan leva utan lönearbete. Det tar tid bara att hålla sig varm – hugga träd, kapa och klyva och sedan få veden torr. Livet tar tid, säger Åke.

Både han och Karin har närt drömmen om livet på ön länge och är säkra på att det finns fler som skulle vilja testa. De tipsar om att amortera bort lånen och leva ett sparsammare liv för att skaffa en buffert. Vill man bosätta sig där det inte finns något elnät och producera sin egen el från exempelvis solceller, behöver man dimensionera produktionen efter den planerade förbrukningen. Det viktigaste är att dimensionera batteribanken ordentligt. Gärna fler batterier än färre.

– Jag tror att man behöver vara två. Att ha någon att prata med och någon annan som andas i huset gör mycket. Är man två om samma dröm tycker jag att man ska testa, säger Åke.

Läs mer om Åke och Karins liv på Kunoön i deras blogg: https://kunoliv.wordpress.com/

Läs reportaget och se bilderna i vår kundtidning EnergiNyheterna.

/Sofia Fjällström